Envis som jag kan vara så gav jag mig på att dela den inte särskilt höga tårtbottnen i tre delar. Trots min ringa erfarenhet av bakning så insåg jag att det skulle medföra problem, men jag valde helt enkelt att förtränga det för en stund. Det fick jag ganska snart äta upp. Hela tårtan blev skör och när den skulle täckas med smörkräm höll den på att falla samman. Smörkräm blandades med smulor, mer eller mindre stora delar av tårtbottnen klibbade fast i spateln och valde att följa med den istället för att snällt stanna kvar tillsammans med resten av tårtbottnen. Men skam den som ger sig, tänkte jag och bet ihop.
Efter ett tag var hela tårtan spacklad och det var dags för sugarpasten. Från början hade jag tänkt mig en ganska så kraftigt melerad tårta i vitt och två blå nyanser. Men efter var gång jag fick kavla om sugarpasten smälte de olika nyanserna samman alltmer och efter fyra utkavlingsförsök gick så gott som hela sugarpasten i ljusblått. Det ser verkligen inte särskilt svårt ut att kavla sugarpaste, men att lyckas med att få den rund är en historia för sig.. Min far, som är en mycket klok man, säger: "Motgångar är till för att övervinnas". Detta är något jag tar med mig i mina försök att lära mig baka tårtor =)
Sockerkaksbotten med choklad
Täckt och dekorerad med sugarpaste
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tar dig tiden att kommentera ♥